Vi vill rädda Konungsö mosse från torvbrytning

Kommentera

Under hösten har Naturskyddsföreningen i Jönköping aktivt följt ansökan från bolaget Neova, som vill bryta torv på Konungsö mosse, söder om Jönköping. Den 16 december meddelas dom i ärendet. På vägen har vi lärt oss mycket om torv och om hur viktigt det är med kunskap för att kunna granska argumenten från starka branschaktörer.

Konungsö mosse – ett riksintresse

Konungsömosse är en högmosse lite söder om Jönköping, öster om Stigamo. Området är klassat som riksintresse och här kan bland annat ses orrspel och Ljungpipare. För ca 40–50 år sedan bedrev man torvtäkt på en del av mossen. Detta har börjat växa igen, men spåren efter dikena kan fortfarande skönjas:

flygbild där man ser skog, fält och en brunaktig yta med raka spår.

Någon återvätning eller återställning har inte gjorts efter brytningen. Därför hävdar Neova, bolaget som yrkar på tillstånd för torvtäkt, att det inte finns något miljövärde och att torvbrytning därför borde medges. Bolaget har redan för drygt 10 år sedan ansökt om samma sak men fått avslag ända uppe på regeringsnivå, med hänvisning till riksintresset och högt naturvärde på resten av området. Där konstaterades också att HELA området är klassat som riksintresse och detta går inte att dela upp. Men nu var det alltså dags igen – ny ansökan (2022) om samma sak.

Torv – från förbränning till odlingsjord

Bolaget Neova ägs till stor del av finska staten, och bröt från början torv för användning som bränsle. Torv räknas dock som ett fossilt bränsle – det tar nämligen 1000 år att bilda 1 m torv. Torv har också ett mycket dåligt energiinnehåll; det kan jämföras med att elda brunkol.
I takt med att fossila bränslen fasas ut så marknadsförs därför istället torv för användning i odlingsjord och som strö vid djurhållning. Men den blir inte mindre fossil för det så klart! När den tagits upp och torkats så bryts den ner och bildar CO2 i kontakt med syret i luften. Enda skillnaden mellan att elda upp den och att bara låta den ligga är hur snabbt koldioxiden släpps ut i atmosfären.

I flera länder förbjuds därför användning av torv för trädgårdsodling. I Sverige har istället användningen av torv i odlingsjord ökat successivt och tillverkaren Hasselfors är ett dotterbolag till Neova.

Bolaget hävdar att matförsörjningen och nyplanteringen av träd skulle hotas om torvbrytning inte skulle tillåtas. Detta är självklart inte sant. Exempelvis odlas mat på åkermark och Sveaskog har tagit fram alternativ för framdrivning av trädplantor, som faktiskt ger bättre rotutveckling.

Orimligt stor klimatpåverkan

Vi skrev ett yttrande till mark- och miljödomstolen där vi valde att fokusera på den klimatpåverkan som torvbrytningen skulle ge upphov till. Åsa Kasimir på Göteborgs Universitet hjälpte oss med utsläppsberäkningarna och kom fram till följande:

  • Totalt skulle ca 800 000 till 900 000 ton CO2e släppas ut vid brytning (inklusive torvproduktens CO2-innehåll).
  • Om mossen istället lämnades orörd skulle utsläppen bli ca 65 000 ton CO2e om mossen lämnades som den var.

Länsstyrelsen beräknade å sin sida att torvtäktens utsläpp skulle motsvara 6 % av hela länets sammanlagda utsläpp från företagsverksamhet. I den beräkningen ingick inte utsläppen från själva torvprodukten.
Båda beräkningarna visar på att detta är mycket stora utsläpp. Allra bäst skulle självklart vara om torvtäkten kunde återvätas så att den inte avgav några växthusgaser alls utan bara fungerade som kolsänka.

På plats vid huvudförhandling

Vårt yttrande besvarades av Neova och vi skickade ännu ett yttrande. När det var dags för huvudförhandling var vi ett par stycken som gav oss iväg till domstolen i Växjö. Ingen av oss hade någonsin varit inne i en domstol, så det var oklart vad som väntade. Vi tänkte så här: ”Friskt mod och vi lär oss till nästa gång!”

Det blev en något omtumlande upplevelse. Förvillningstaktik från bolaget varvades med skarpa motfakta från bland annat Naturvårdsverket och Länsstyrelsen, som tillsammans med flera parter motsatte sig bolagets yrkande. Klimatfrågan togs upp, men också det faktum att det inte gick att dela upp området för riksintresse i mindre områden för att kunna undanta delar. Hydrologisk påverkan vid utdikning var också mycket viktig, samt det faktum att det inte GÅR att återställa en torvtäkt efter att man tagit bort torven – det blir då något helt annat!

Vi var glada över att så många delade vår uppfattning, om än något tilltufsade efter att själva ha försökt argumentera mot bolaget. Enda smolket i bägaren var att Jönköpings kommun, genom Stadsbyggnadsnämnden, som enda part faktiskt förespråkade ett godkännande av täkten. Detta med argumentet att intilliggande område skulle ”återställas” som en motprestation av bolaget. Detta avvisades helt av övriga aktörer, eftersom något sådant inte kunde hanteras i samma ärende utan krävde ett separat yrkande. Effekten ansågs också tveksam och speciellt ställt mot det kraftiga utsläpp som täkten skulle orsaka.

Vi ser nu med spänning fram emot domstolens beslut som meddelas den 16 december. Oavsett vilket resultatet blir kan vi säkert räkna med ett överklagande.

Du hittar våra yttranden och bolagets svar bland våra andra yttranden.

Vi kan alla verka för att minska torvanvändningen

Det vi själva kan göra för att minska det ekonomiska incitamentet för att bryta torv är självklart att jobba för ett minskat torvberoende. Kolla vad jorden innehåller innan du köper den, och håll utkik efter alternativ. En lövkompost till exempel, om du har möjlighet. Fråga vad plantorna du köper är uppdrivna i för jord.

Branschorganisationen Svensk Torv är också mycket bra på att förvilla! Gå inte på deras påståenden – se nedan, från Åsa Kasimir på Göteborgs Universitet:

Mer kunskap om våtmarker

Dela