Redan några dagar före utsatt datum kom det glädjande beskedet – mark- och miljödomstolen avslår ansökan.
Så här lyder sammanfattningen sist i domen:
Mark- och miljödomstolen konstaterar att Konungsömossen är ett mycket värdefullt naturområde vad gäller skyddsvärda naturtyper och ska enligt miljöbalken skyddas och vårdas.
Den sökta täktverksamheten inom mossen innebär att befintliga diken ska fördjupas och grundvattennivån i området sänks därmed. Verksamheten medför kraftigt ökade utsläpp av växthusgaser jämfört med nollalternativet. Mark- och miljödomstolen bedömer att det bör vara möjligt att istället, utan täktverksamheten, restaurera södra delen av Konungsömossen så att utsläppen av växthusgaser reduceras. Sökt verksamhet skulle inte bara öka utsläppen utan även reducera mossens funktion som kolsänka.
Mossens höga naturvärden för riksintresset naturvård har bekräftats vid våtmarksinventeringen. Mark- och miljödomstolen bedömer att den sökta verksamheten skulle innebära påtaglig irreversibel skada på hela riksintresset för naturvård då det innebär att avvattning, vattenreglering, dämning och torvtäkt skulle få genomföras.
Vid en tillämpning av stoppregeln kommer mark- och miljödomstolen fram till att eftersom Konungsömosse utgör en värdefull naturmiljö får den sökta täktverksamheten inte komma till stånd. (Jfr regeringens beslut den 6 mars 2014 N2013/3313/E.)
Därtill saknas särskilda skäl att bevilja dispens från markavvattningsförbudet.
Vad bolaget har anfört om nyttan med aktuell verksamhet förändrar inte mark- och miljödomstolens bedömning av ansökan då ett avslag på ansökan inte bedöms strida mot proportionalitetsprincipen.
I och med att mark- och miljödomstolen redan konstaterat att det finns ett antal hinder mot att bevilja sökt tillstånd har domstolen valt att inte pröva övriga förutsättningar (t.ex. vad gäller artskyddsdispens och riksintresset kommunikationer) för tillstånd. Det finns inte heller skäl för att pröva Yvonne Frank Ljungbergs och Peter Ljungblads yrkande om ersättning eftersom sökt verksamhet inte tillåts. Samma sak gäller övriga enskildas anspråk på ersättning.